Månadens ord

Uppstått!

I centrum för den kristna tron finns påskens händelser. Tidsmässigt använder vi en hel del tid av året till att följa Jesus på väg mot Golgata. Ändå är det påskdagens glada buskap som är själva kärnan.

Döden kunde inte hålla Jesus tillbaka. På Jesu eventuella gravplatser vi besöker i Jerusalem idag är graven tom för Jesus lever.
Det är därför han kan lova oss att vara med oss alla dagar, det är därför vi också får hoppas på uppståndelse och evigt liv genom tron på Jesus.

Genom historien har många människor blivit dödade i olika gudars namn. Men den levande Guden är den som dör för att ge oss liv.

Påskdagens hälsning ljuder i kristenheten runt världen: Kristus är upp-stånden – han är sannerligen uppstånden!

Per Stenberg
kyrkoherde
Karleby svenska församling
per.

 Påskdagen 16.4

Johannes 20:1-10


Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: ”De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.” Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda. Lärjungarna gick sedan hem igen.