“Låt oss gå till Betlehem!”

“Låt oss gå till Betlehem!” Herdarnas ord till varann efter ängelns ord och änglasången. Så har den kristna kyrkan alltid även sagt till varann. Efter att ha hört evangelium, fått en aning om Guds härlighet, så säger vi: "Låt oss vända om till Herren." Eller efter att ha fått en kallelse till bön och löften om ännu mera bönesvar. 

Herdarna kunde ha stannat kvar ute på ängen. Den var deras levebröd. Där kände de sig hemma. Men de sade: "Låt oss gå till Betlehem!" Ängeln hade utmanat dem: "Detta är tecknet. Ni ska finna ett nyfött barn som ligger lindat i en krubba."

Glitter eller barnet i krubban?

Idag lever vi dock i en folkkyrka. Då är de flesta nöjda med att stanna kvar. Man nöjer sig med lite änglasång, mycket yttre glans, guld och glitter till julen. Men till barnet i krubban söker man sig inte. Och har någon fräckheten att säga att det finns en Frälsare att lära känna, och mana till att söka Frälsaren, så får denne höra vad han är värd.
"Delar du in kristna i bättre och sämre kristna, i A- och B-lag?"
“Vi är lika goda kristna som ni fastän vi inte går till kyrkan mer än till julafton eller på någon julkonsert ibland!”
“Vi tror på Gud på vårt sätt.”
Och de får bifall av kyrkans ledare som också de vill ha guldet från deras bankkonton i form av kyrkoskatten. För man kan ju skriva ut sig ur folkkyrkan. Vår folkkyrka, där evangelium var tänkt att nå hela folket,  har blivit något annat än vad det var tänkt att vara från början.

Det har alltid funnits två slag av s.k. troende.  De som stannar på avstånd, och de som går närmare. De som inte till  ta Guds Ord på allvar och de som lyder maningen från Guds Ord. Vi ska inte dock försöka vara domare, men ta Guds Ords maning på allvar och mana folk att komma till kyrkan.

Hur var det den första julnatten?

Men låt oss idag gå till Betlehem, för det kristna livet är en vandring, en pilgrimsvandring, där det alltid råder uppbrottsstämning. För meningen med vår vandring är att lära känna honom som vilar i krubban. I enkelhet.
När man besöker en ort eller ett ställe första gången, så märker man ibland att en del saker är annorlunda än man föreställt sig. Så är det också ifall vi skulle ta oss till Betlehem, när Jesus föddes. Ibland är det så att vi har föreställt oss vissa saker lite galet. När det gäller Jesu födelse, finns det en del saker som under århundradenas gång smugit sig in och som inte torde överensstämma med hur det troligen var den första julnatten.
Det första missförståndet är att Jesus skulle ha fötts i ett stall, där det var kallt.
Läser vi Lukas noggrant, så står det inget om något stall i texten. Där skulle Maria, ensam, bland djuren, med Josef fött sitt barn och lindat honom och lagt honom i en krubba.
Han talar enbart om en krubba. Orsaken till detta missförstånd är att stall hos oss finns en bit från boningshuset men på Jesu tid fanns inga sådana stall. Istället var det så att djuren togs in i ett förrum till boningshuset om natten. Djuren och människorna bodde således under samma tak, speciellt den kalla tiden på året. Boningshusen bestod av ett stort rum där människorna levde, åt och sov. I det främre rummet, närmast ytterdörren, på ett lite lägre plan, togs djuren in. De gav värme. Däremellan dessa två rum fanns även krubban. Gästfrihet är en helig sak för folk i Mellanöstern, och det är osannolikt att Maria och Josef skulle ha blivit ovänligt bemött. När det sägs att det inte fanns rum för dem, så innebär det inte att hotellet var upptaget, utan det gästrum som många hus hade, var upptaget. Men Maria och Josef fick husrum, en barnmorska tillkallades säkert och hjälpte Maria med att föda.
Det var mycket folk i Betlehem p.g.a. skattskrivningen. Maria och Josef fick möta gästvänlighet, men dock inte det allra bästa husrummet p.g.a. trängseln. De fick den hjälp de behövde i form av barnmorska och en plats att sova på, där det var varmt, samt mat.
Det är viktigt att hålla sig till vad texten säger, inte till vad vi tror att den ska säga. Jesus är alltid lite annorlunda än vi tänkte oss. Vi är smittade av denna världens sätt att tänka om Gud. Men när vi söker oss närmare, ser vi hur det förhåller sig mer och mer.

Jesus kommer inlindad till oss

Detta är tecknet: Ni ska finna honom inlindad av Maria i krubban.
Jesus kommer idag också inlindad till oss. Han kommer inte som på förklaringsberget omgiven av ljus och glans. Han kommer inte normalt i starka upplevelser. Det gör han ibland, momentant till några av oss. Men under största delen av våra liv så kommer han I det enkla.
När Guds Son blev människa så antog han en mänsklig natur. I samma person var både en mänsklig natur, av Davids hus och släkt, men också en gudomlig natur. Det materiella blir så att det innesluter den gudomlige.
Eftersom Gud är ande, så tycker vi människor att Gud ska sökas i det andliga. Men allt från inkarnationen finns Jesus att söka i det det som hör denna jorden till.
Idag är Jesus inlindad i nattvardens bröd och vin. I dopets renande vatten som föder på nytt. I Ordet, i det talade och skrivna Ordet. Det är alltså något som vi kan ta på, känna och höra, såsom Johannes säger.
Därför är den kristna församlingen nådemedelsinriktad. Hon är sakramentsinriktad.  Det är kring dessa som de stora upplevelserna ske. I gudstjänsten, när vi böjer knä vid nattvardsbordet. När vi lovar och prisar och således omsluter barnet I krubban med tillbedjan.