Ni är mina händer

Då man på en liten landsort i Tyskland skulle återbygga sin kyrka efter andra världskriget samlades församlingsledningen för att ta itu med arbetet. Då de stod där i den sönderbombade kyrksalen kom man överens om att först återställa kordelen för att kunna återuppta gudstjänstfirandet.

Den Kristusstaty som stod på altaret hade skadats så att den saknade händer. Då man var i färd med att bära ut den invände någon med orden: "Låt den stå kvar. På dess sockel låter vi gravera in orden NI ÄR MINA HÄNDER."

Man gjorde så. Alla vilka sedan dess trätt in i kyrkan har mötts av orden NI ÄR MINA HÄNDER.

Men hur skall vi människor kunna vara Kristi händer? Frågan inställer sig osökt. Vem skall kunna ge oss svaret?
                                       
Anpassa er inte

Kristi apostel Paulus ger oss svaret i dagens episteltext då han säger: ”Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse ... ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus.”

Anpassa er inte! Det grekiska ordet för anpassa innehåller ordet schema som vi också har i vårt svenska språk. Det är ett bekant ord därför att det används i många sammanhang. Med schema avser man ett mönster, en struktur. En kristen skall alltså inte följa samma mönster, struktur som världen, säger Paulus. Men för att kunna följa apostelns uppmaning måste man veta vad Paulus menar med världen.

Vad menar Paulus med världen?

Eftersom Jesus i sitt samtal med Nikodemus säger att Gud älskar världen kan Paulus inte avse skapelsen som människan är en del av.

I 1917 års bibelöversättning talas det om denna tidsålders väsende som också kan översättas med tidsandan. Det gör det lättare att förstå Paulus, som i 2 Korintierbrevet 4:4 skriver: "Den här tidsålderns gud har förblindat de icketroendes sinnen så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet - han som är Guds avbild".

I Galaterbrevet 1:4 säger samme apostel att Jesus offrade sig för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern. Till efesierna skriver han: ”Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra. Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.” (Ef 2:1-10)

Med världen, denna tidsålders väsende avser alltså Paulus de människor som förkastar och avvisar Kristus och evangeliet om nåden allena. Det finns alltså, enligt Paulus, en grundläggande skillnad mellan de Kristustroende och dem vilka inte tror på Kristus. Samma sak konstaterar Jesus i dagens evangelium där det sägs att då judarna samlades omkring honom och frågade: ”Hur länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet till oss!" Jesus svarade: "Ni tror inte därför att ni inte hör till mina får som lyssnar till min röst och följer mig. Jag och Fadern är ett.”

Det gäller att lyssna och följa

Här ställs tron mot otron, Kristustillvända hjärtan mot Kristusfrånvända hjärtan. Och det som skiljer är just det som Jesus säger i dagens text till judarna: NI TROR INTE. Jesus säger också varför de INTE tror: Därför att de INTE lyssnar till Jesus och INTE följer honom.

Det gäller alltså att LYSSNA till Jesus och att FÖLJA Jesus. För att en människa skall kunna förvandlas genom sinnets förnyelse förutsätter det att man lyssnar till Jesus och följer honom. Det hade Paulus upplevt personligen. Därför uppmanar han romarna i dagens episteltext att de inte skall följa denna tidsålders väsende utan låta sig förvandlas genom sina sinnens förnyelse.

För efesierna vittnar han om att han själv anpassat sig efter världen då han följde sina syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Från den världen, där Vreden, Synden, Lagen och Döden härskar, hade han blivit räddad tack vare Guds nåd genom Jesus Kristus. Därför kunde hans sinne inte längre hänga fast i världen, dvs. i Kristusfrånvändhet och otro, utan en verklig förvandling måste komma till stånd, en verklig sinnets och vandelns metamorfos och det är verkligen just det ordet som Paulus använder i dagens episteltext: METAMORFOS.

Ett sinne för Guds vilja

Metaformos betyder ju just FÖRVANDLING, OMDANING! Sinnet och hågen, förnuftet och de emotionella förmögenheterna, allt i en kristens liv från det allra innersta till det mest utvärtes, från det högsta till det lägsta, måste beröras av denna metamorfos till överensstämmelse med Kristi sinne, därför att genom nåden och dopet har den kristne blivit INFÖRLIVAD med Kristus. Det gäller alltså att leva i världen men inte av världen. 
                                   
Utgående ifrån vad skriften lär kan man konstatera att det som visar om en människa är kristen, är att man lyssnar till Kristus och följer Honom. Det är således inte fråga om en livsåskådning där man räknar med att Gud finns och att Jesus visat oss vem han är, det är inte fråga om en speciell kristen moral, utan det är fråga om ett personligt förhållande till Kristus som visar sig i det att man vill lyssna till Kristus.

Av lyssnandet följer viljan att följa Kristus. Det är fråga om en sinnets metamorfos för att kunna tjäna Gud och Kristus i denna världen men inte med ett sinne som är av denna världen och anpassat till dess väsende utan med ett sinne som fått sin prägel av tillhörigheten till Kristus.

Denna sinnets metamorfos i Kristus ger också ett nytt etiskt omdöme såsom Paulus uttrycker det i dagens episteltext då han säger: "Anpassa er inte efter denna tidsålders väsende utan förvandla er genom ert sinnes förnyelse så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt."

Den Kristustillvände, som lyssnar till Kristus och följer Kristus, får alltså, enligt Paulus, förmågan att pröva vad som i ett konkret läge är Guds vilja, m.a.o. ett sinne för Guds vilja. Paulus säger att om någon är i Kristus så är den personen en ny skapelse (2 Kor. 5:17).

Det är att vara en lem i kroppen Jesus Kristus. En lem utan samband med kroppen är ingenting. Det är just tack vare relationen till kroppen och sin speciella funktion som en lem har sin existens. I sig själv är lemmen ingenting. Och liksom lemmarna i en kropp samverkar skall också de Kristustroende samverka med sina skilda gåvor och utrustningar. För Paulus är inte detta en vacker bild utan en REALITET, VERKLIGHET.

I Kristus finns enheten, en enhet som inte upphäver lemmarnas mångfald och olikhet. Härigenom är också Kristi kropp det samma som Kristi kyrka, som lyssnar till sin Herre och följer Honom.

Ett fäste för tid och evighet

De Kristustroende som utgör Kristi kyrka, Kristi kropp får i dagens evangelium ett löfte av Jesus i det att han säger att till dem vilka lyssnar till honom och följer honom ger han evigt liv och de skall aldrig någonsin gå förlorade och ingen skall rycka dem ur hans hand. Detta löfte gäller de enskilda kristna och därigenom Kristi kyrka som sådan. Att hålla fast vid Kristi ord ger ett fäste för tid och evighet. Fadern och Sonen som är ett har genom den helige Ande sin boning i dem. Ty detta sker just genom den helige Ande.

Metamorfos genom den helige Ande

Inför det som dagens texter låter oss förstå ryggar helt naturligt det oomvända förnuftet tillbaka i sin Kristusfrånvändhet men även det Kristustillvända, väckta och upplysta förnuftet ryggar tillbaka. Det ryggar tillbaka av förståeliga skäl därför att det hyser högmod, viljan att vara omtyckt och respekterad, ovilja att lida smälek, häftighet, svårighet att glömma, att förlåta, kärlek till det jordiska, svårt att känna glädje med någon som röner framgång, bitterhet, avund, ja listan kan göras hur lång som helst.

Hur skall den metamorfos, förvandling som aposteln talar om kunna ske i ett sådant hjärta, låt så var att det är Kristustillvänt? Inför detta känner ett sådant hjärta, som tycker sig vara fyllt av andlig fattigdom, andlig torka, förströddhet i bönen och bibelläsningen, på samma sätt som Maria inför ängelns budskap, d.v.s. förskräckelse.

Men här gäller samma svar som Maria fick. Det sker genom den helige Ande och kraft från den Högste, som i botfärdighetens, ångerfullhetens, och tronsuckans hjärta helt oförtjänt utgjuter Guds nåd som föder tro på Kristus.
       
Denna nåd låter inte en människa vara overksam! Denna nåd gör att människors händer kan vara Kristi händer, att människors ögon kan vara Kristi ögon, att människors öron kan vara Kristi öron, att människors munnar kan vara Kristi mun, att människors ben kan vara Kristi ben, ja, att Kristi kyrka kan vara Kristi kropp i en värld för vilken han dött och uppstått.

"Det är synd att det finns så få kristna"

Detta är något högst allvarligt.  Det som vi idag har ställts inför, det att dagens texter visar hur viktigt det är att lyssna till Jesus och följa honom. Visst har många under historiens gång sagt sig vara kristna men genom sitt eget handlande helt klart att de inte var det. Det räcker inte att påstå sig vara något. Ingen av oss blir t.ex. president bara för att man påstår sig vara det.

Detsamma gäller detta att vara kristen. Att vara kristen är att tillhöra Kristus – ja, där av själva ordet KRISTEN. Därför säger Paulus (Fil. 2:5): ”Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Jesus Kristus.”
                                        
Den brittiske TV-mannen David Frost gjorde en gång, angående konflikten på Irland, följande, för alla kristna en nog så välbehövlig, kommentar. David Frost sade: "Det är synd att det finns så många protestanter och katoliker där - och så få kristna..."

Eller omskrivet: Så få Kristi händer.