Midsommardagen tillägnas traditionellt Johannes döparen. Han brukar kallas vägröjaren. Johannes uppgift var att förbereda folket för den nya tid som nu skulle komma, eller ännu mer precist: Den som skulle komma. Bibeltexterna för dagen ger oss en inblick i omständigheterna kring hans födelse.

Efter att Johannes hade fötts ville vänner och släktingar ge honom namnet Sakarias, som betyder Gud kommer ihåg, vilket skulle ha varit allmän tradition och praxis. Hans föräldrar, som hade blivit besökta av en ängel, gav honom namnet Johannes, som betyder Gud har förbarmat sig. Redan här antyds på ett mycket vackert sätt att Gud inte bara är en passiv, ihågkommande Gud, utan en aktiv, handlingens Gud som är god och barmhärtig. En Gud som bryr sig.

Efter namngivningen brister Johannes pappa ut i glädje och talar de ord som vi känner igen som Sakarias lovsång (Luk. 1:67-79). En underbar profetia om Guds goda avsikter med oss människor. Gud håller sina löften. Gud är barmhärtig. Gud förlåter synder och upprättar människan.

Så ska en soluppgång från höjden besöka oss, för att lysa över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg (Luk. 1:78-79).

Den soluppgången har ett namn. Det namnet är Jesus.

 

 

Johan Sten
kantor
Karleby svenska församling
johan.sten@evl.f

Lördagen 25.6

Luk. 1:57-66

För Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son. Hennes grannar och släktingar fick höra vilken stor barmhärtighet Herren hade visat henne, och de gladde sig med henne. På åttonde dagen kom de för att omskära pojken, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. Men då sade hans mor: ”Nej, han skall heta Johannes.” De sade till henne: ”Det finns ingen i din släkt som bär det namnet.” Och de gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas. Han bad om en skrivtavla och skrev: ”Johannes är hans namn”, och alla förvånade sig. Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud. Alla de kringboende greps av fruktan, och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt. Och alla som hörde det lade det på minnet och frågade sig: Vad skall det inte bli av detta barn? Ty Herrens hand var med honom.