Så lite tro 

En sen augustikväll, då jag var kring 10 år gammal, var jag och några vänner tillsamman med våra pappor ute och fångade kräftor vid en å. När det redan var sent på kvällen for papporna för att hämta fångstredskap. De lämnade oss pojkar kvar på ett bestämt ställe. 
 

Medan vi väntade på våra pappor hörde vi en hund skälla lite längre bort. 
- Tror ni att det var en hund eller en varg? frågade en av mina vänner lite ängsligt. 
Då började fantasin skena i väg för oss. Då papporna kom tillbaka fann de oss pojkar sittande högt uppe i ett träd. 
- Vad i allsin dar! Vad gör ni uppe i trädet? frågade papporna.
- Vi är här uppe för vargarnas skull, svarade vi. 
- Men det finns inga vargar här! kom svaret.

Vi kan ha ”vargar” i våra liv, inbillade eller verkliga hot. Det kan t.ex. vara fråga om corona eller situationen i Ukraina. 
Så var det också för lärjungarna i dagens text. Båten, de befann sig i, kunde faktiskt ha kantrat i den svåra vinden. De stod inför ett verkligt hot. Men de glömde en viktig sak. De hade Jesus med i båten. Han som hade botat svårt sjuka och förvandlat vatten till vin. Därför förebrådde Jesus dem och sade: 
- Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!

Vi har olika utmaningar i våra liv. Ibland målas hotbilder upp inför våra ögon. Då är det viktigt att komma ihåg var vi skall söka hjälp. 
Nato, EU eller sjukvården är inte den yttersta källan till vår trygghet, utan Jesus.

Peter Silfverberg.
Peter Silfverberg
församlingspastor
Karleby svenska 
församling
peter.silfverberg@evl.fi

Matteus 8:23-27

Jesus steg i båten, och hans lärjungar följde med. Plötsligt blev det så stark sjögång att båten nästan försvann bland vågorna. Men han sov. De gick fram och väckte honom: ”Herre, hjälp oss, vi går under.” Han sade: ”Varför är ni rädda, ni trossvaga?” Sedan reste han sig och hutade åt vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. Folk häpnade och sade: ”Vem kan han vara? Till och med vindarna och sjön lyder honom.”