Släkt

Och eftersom de var av Davids hus och släkt... läser vi i julevangeliet. Det är den jordiska orsaken till att Maria och Josef är i Betlehem just när Maria ska föda. Orsaken till att Maria är med på resan ligger antagligen i att hon ska få ett utomäktenskapligt barn – och ingen i släkten är beredd att ta hand om henne medan Josef är i Betlehem.

Betlehem är fullt av folk – släktingar – de skulle ju också skattskriva sig. Men ingen av släktingarna verkar vara intresserad av det nyfödda barnet. Istället är det herdarna och de vise som kommer på besök hos den nya familjen. 
Det fanns inte rum för familjen i härbärget, det fanns inte rum för dem i släkten, det fanns inte rum för dem där hemma. Istället blir Jesus flykting och flyr till Egypten med Maria och Josef.

I dag är frågan densamma – finns det rum för Jesus i mitt liv, finns det rum för honom i ditt liv? Det är den viktigaste frågan vi kan ställa oss. Må vi var och en få svara ett rungande ja på den frågan. 
Kanske vi den här julen kan tagga ned lite på julstress och konsumtionshysteri och istället satsa på det som är riktigt viktigt – på varandra och på vår relation till julens barn Jesus. 

Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus.
Det är ett starkt löfte för oss var och en att ta med oss in i vår vardag. Världens ljus lyser mitt in i vårt livs mörkaste skrymslen och Han älskar dig!

Per Stenberg.

Per Stenberg
kyrkoherde 
Karleby svenska församling
per.stenberg@evl.fi

Luk. 2:1-20

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
”Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han
har utvalt.”
När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.