Frimodig tro
Vi finländare är försiktiga, vi vill inte hålla fram oss själva och inte belasta andra med våra problem. Vi är uppfostrade att klara oss själva.
Denna försiktighet avspeglas också på det andliga planet. Vi ska vara tysta och stilla och inte göra något väsen av oss. Jantelagen ”du ska inte tro att du är någonting”, förstärker också det här tankesättet.
Om jag tror att jag inte är någonting, då förväntar jag mig inte heller att mina böner har någon betydelse för Gud.
Kvinnan i söndagens text hörde inte till Israels folk, men ändå kom hon till Jesus för att be om hjälp. Jesus svarade inte genast, men hon gav inte upp, utan fortsatte be. Och det gav resultat. Jesus såg hennes starka tro och helade hennes dotter.
Vi får alla komma till Jesus. Vi får be honom om hjälp och förvänta oss att han griper in.
I Bibeln finns löftet: ”Be, och ni ska få. Sök och ni ska finna. Bulta och dörren ska öppnas för er.”
Heidi Sundström
ungdomsarbetsledare,
Karleby svenska församling
heidi.sundstrom@evl.fi
Matt. 15:21-28
Jesus drog sig undan till området kring Tyros och Sidon. En kanaaneisk kvinna från dessa trakter mötte honom och ropade: ”Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon.” Han gav henne inget svar. Då gick hans lärjungar fram och bad honom: ”Säg åt henne att ge sig i väg, hon går ju bakom oss och ropar.” Han svarade: ”Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.” Men hon kom och föll ner för honom och sade: ”Herre, hjälp mig.” Han svarade: ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” – ”Nej, herre”, sade hon, ”men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.” Då sade Jesus till henne: ”Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill.” Och från den stunden var hennes dotter frisk.