Förundran

En stor förundran. Det var det som de kände, Josef och Maria. De hade gått till templet i Jerusalem med
Jesus för att göra det reningsoffer som lagen krävde. 
Jesus var då drygt en månad gammal. 

Det var då det hände. En helt okänd man kom fram till dem. Han verkade väldigt glad. Han tog Jesus i sina armar och började tacka Gud. 
- Herre, nu kan jag dö i frid, precis som du har lovat! För nu har jag med egna ögon sett honom som du har bestämt ska rädda världen. Han är det ljus som ska göra dig synlig för alla folk och ge ära åt ditt folk Israel.

Det visade sig att mannen hette Simeon och att han var en god man som ville lyda Gud. Av den helige Ande hade han fått veta att han skulle få träffa den som Herren utvalt förrän han dog. Och som han hade väntat!

Hur kunde han veta allt det där, undrade Josef och Maria. Det som han sade stämde överens med flera 
andra märkliga händelser från det att en ängel berättat för Maria att hon skulle föda Guds son. 

En stor förundran känner också jag. Tänk att också vi har fått del av budskapet om världens Frälsare. 
Ett budskap som fortfarande sprids som en löpeld genom världen till nya människor. 
Själv får man välja om man vill ta emot och tro budskapet eller inte. 

 

Anne Silfverberg
församlingssekreterare
Karleby svenska församling
anne.silfverberg@evl.fi
 

Lukas 2:22-33

När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren – det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren – och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.

I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. 

Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade: »Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.«

Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. 

Bild av Anne Silfverberg.