Väntan

Vi lever nu i tiden mellan påsk och pingst. Vi firade påskdagen för snart fem veckor sen, och nästa veckas söndag går vi in i pingsttiden. I vår kyrkliga tradition har vi tre stora högtider: Jul, påsk och pingst. Jag brukar grovt förenklat tänka mig att julen handlar om vem Gud är, påsken om vad Han gör för oss och pingsten vad Han vill göra med oss. Av dessa tre är det nog pingsten som får minst uppmärksamhet här i vår del av kristenheten. Pingsten kan kanske upplevas lite ”flummig” av många och smälter snabbt ihop med mängden av andra ”vanliga” söndagar.

Den uppmärksamme har kanske lagt märke till att söndagarna efter påsk stegvis ändrat tematiskt från vad Jesus gjort till vad som nu ska hända. I denna söndags evangelietext står Jesus på den största dagen i en av judarnas högtider och ropar: ”Om någon är törstig, kom till mig och drick! Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.” Jesus pratar om den Helige Ande!

Efter Jesu himmelsfärd ska Gud utgjuta sin Helige Ande över dem som tror. Gud kommer för att bo i oss genom sin Ande. Han kommer att vara som en källa i vårt inre – en outtömlig källa som fyller vår törst och längtan efter Gud. Vi kommer att ha gemenskap med Gud och varandra genom Anden. Gud som är vår sannaste, djupaste längtan, kommer att uppfylla oss med sig själv. Han kommer att vara vår härligaste, renaste källa till den sanna, djupa
glädjen.

Vilka spännande tider vi lever i!

Johannes 7:37-39

På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: ”Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.” Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

Kantor Johan Sten.