Hand

Efter en högmässa kom en ung person fram till mig och frågade: Varför gav ni musiker handtecken åt varandra under gudstjänsten?
Jag förklarade att det finns situationer då vi behöver kommunicera snabbt även om vi är långt ifrån varandra i en stor kyrka. I synnerhet under en radiogudstjänst - nästan alltid i stadskyrkan - måste vi kunna göra snabba lösningar. Gudstjänsten måste rymmas inom sändingstid, så ibland måste vi lämna bort ett stycke. 

Det får inte heller bli tystnad i radion, så ibland behöver vi spela något extra i slutet av nattvarden, på det instrument som vi råkar ha nära. Olika praktiska situationer kan lösas genom kommunikation.

Efteråt tänkte jag att så är det också på en allmän nivå i församlingen och kyrkan. 
Vi är en kropp vars delar har olika uppgifter - någon är en muskel, någon annan ett öga, en tredje ett stämband. Delarna kan inte överleva utan att samarbeta och kommunicera med varandra. Och de kan inte fungera alls utan kontakt med huvudet.

Men vad svarade den unga personen på min förklaring? 

Okej, alltså ni är liksom ett fotbollslag! Kul!

 

Martti Laitinen
kantor
Karleby svenska församling
martti.laitinen@evl.fi
 

Markus 9:17-29

En man i folkhopen sa då: ”Mästare, jag har tagit med min son hit som är besatt av en ond ande som gör honom stum. Varje gång anden går till attack, slår den honom till marken och får honom att tugga fradga och gnissla tänder, och han blir alldeles stel. Jag bad dina lärjungar att driva ut den onda anden, men de klarade det inte.” ”Detta trolösa släkte!” svarade Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit honom till mig.”

Då kom de fram med honom. Men när han fick se Jesus började anden rycka och slita i honom, så att han föll till marken och vältrade sig med fradga runt munnen. ”Hur länge har han varit sådan här?” frågade Jesus hans far. Han svarade: ”Ända sedan han var liten. Och den har ofta kastat honom i elden eller i vattnet för att döda honom. Ha medlidande med oss och hjälp oss, om du kan!”

”Om jag kan?” svarade Jesus. ”Allt är möjligt för den som tror.”

”Jag tror”, utropade pojkens far. ”Hjälp min otro!”

Men nu såg Jesus att folk kom springande från alla håll, och därför talade han strängt till den orena anden och sa: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig att fara ut ur honom och aldrig mer komma tillbaka!” Anden skrek och ryckte och slet i pojken men for till sist ut ur honom. Pojken låg där alldeles livlös, och många sa: ”Han är död.” Men Jesus tog honom i handen och drog upp honom, och då reste han sig upp.

När Jesus sedan kom hem och blev ensam med sina lärjungar, frågade de honom: ”Varför kunde inte vi driva ut den?”

Jesus svarade: ”Den sorten kan bara drivas ut genom bön.

Kantor Martti Laitinen.