Borta

Påskdagens evangelium är överraskningarnas text.

Tre kvinnor är på väg till graven. De är tyngda av sorg för deras vän är borta. De ska föra de välluktande kryddorna till den döde. Men hur skall de kunna göra honom den sista tjänsten, när den stora stenen är i vägen? De kommer till graven i gryningen och anar att allt inte är som det ska vara. De tror knappt sina ögon – stenen är borta. Vem har rullat bort stenen? Överraskningen är ännu större när de märker att kroppen också är borta och bara svepningen ligger kvar. De reagerar naturligt när de tänker: ”Någon har flyttat bort Herren ur graven”. Men Mästaren är inte bortförd. Han lever och är uppstånden.

I uppståndelsen finns också ett löfte till oss. Döden innebär inte bara att våra nära och kära är borta – Det finns även hopp om uppståndelse och evigt liv.

Tillsammans med kristenheten runtom i världen firar vi i år en annorlunda påsk. Många av våra möjligheter att samlas är tillfälligt begränsade, men mästaren är inte borta - han är nära. Nära dig och mig. Han når oss genom sitt ord och sin Ande.

Må Herren skänka oss sin påskglädje mitt i allt det vi nu går igenom. Må han beskydda och bevara oss i trygghet!

Per Stenberg
kyrkoherde
Karleby svenska församling
per.stenberg (at) evl.fi

Johannes 20:1-10

Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade:

”De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.”

Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda. Lärjungarna gick sedan hem igen.

Per Stenberg.