Sjukhusprästen förmedlar hoppets budskap

Vid Mellersta Österbottens centralsjukhus är sjukhusprästerna Anne Peltomaa och Matti Aho till stöd för patienter och anhöriga samt för sjukhusets personal. Båda har gedigen erfarenhet av sjukhussjälavård och har verkat som sjukhuspräster cirka 20 år.  
Sjukhusprästernas arbetsvecka kan bestå av personliga samtal och bönestunder, avskedsandakter i sjukhusets kapell, gruppsamtal, andakter, kyrkliga förrättningar samt arbetshandledning.
- Oftast vet man inte vad dagen för med sig. Möten kan vara bestämda på förhand eller akuta, berättar Matti Aho.
- Förutom att lyssna är vi beredda att tillsamman begrunda livet. Vi möter människor som medmänniskor, som vår nästa. Klientens behov styr samtalet. Samtalsämnet kan vara allt mellan himmel och jord. Aho säger att ämnet ofta rör den egna eller en anhörigs hälsa, men ibland talar man om intressen, männi-
skorelationer, andliga frågor eller livserfarenheter ända från barndomen.

Sjukhussjälavården verkar i samarbete med vårdpersonalen.
- Helhetssyn inom vården inbegriper också patientens andliga och existentiella frågor. Just det är sjukhussjälavårdens specialområde, förtydligar Aho. 
Sjukhusets personal utgör ofta en viktig länk mellan de hjälpbehövande och sjukhusprästerna. Läkaren eller sjukskötaren kan uppmuntra till samtal och erbjuda sjukhusprästens tjänster åt patienten.
- Ibland snurrar tankarna kring sådant som man inte kan eller vill dela med de anhöriga. Då kan det vara lättare att prata med någon utomstående. Sjukhusprästen har tystnadsplikt, vilket också betyder att man inte gör anteckningar över samtalen, påminner Anne Peltomaa.
- Det behöver inte vara fråga om så stora saker. Det räcker att man vill prata. Det är därför vi finns, tillägger Aho. 

Närheten till sjukdom och död väcker sådana frågor som man normalt inte kommer att tänka på i vardagen. 
- När man blir tvungen att bekänna sin egen svaghet, på grund av egen eller närståendes sjukdom eller en närståendes död, kan man ha behov av andligt stöd, av bön tillsammans med en annan kristen och att få uppleva Guds närvaro, säger Aho.
Sjukhussjälavårdens uppgift är att ge den behövande tröst.
- Någon vis har sagt att tröst är att inte trösta. Trösten finns inte alltid i ord, utan i närvaro. Hoppets budskap är alltid närvarande, säger Peltomaa.
- Att trösta är att godta att jag inte kan göra mer, men jag vill stöda dig och bära en del av din börda, tillägger Aho.
- Någon får stor tröst genom bibelläsning, psalmer och bön: Gud är nära just nu.

Man kunde tro att de flesta möten är präglade av sorg. Sjukhusprästerna ser på saken ur ett lite bredare perspektiv. De upplever att alla möten är unika.
- Oberoende av om mötet sker på avdelningen, i korridoren, i Stilla rummet, kapellet, prästens arbetsrum eller i klientens hem, är den gemensamma nämnaren att vi i den stunden bara finns för den vi möter, säger Aho.
- En person med ångest upplever lättnad, en döende tar sitt sista andetag under bönestunden, en lycklig mamma med sitt nyfödda barn kommer in i arbetsrummet. Alla dessa möten lämnar nog ett avtryck i ens innersta.
Ibland präglas mötet av ångest eller rädsla, säger Peltomaa, men ofta också av glädje och hopp.
- Sjukhuset rymmer också många glädjeämnen. Behandlingar som ger bot och lindring. Många upplever det som en lättnad att få en diagnos och att orsaken hittas. Även om sjukhusprästen ofta förknippas med död och sorg, hörs det förutom gråt, också ofta skratt under mötena.

Bön är ett viktigt, ofta använt redskap. 
- Innan jag stiger in i ett patientrum eller deltar i ett krismöte, tar jag ett djupt andetag och ber tyst, att Gud styr mig i ord och handling under det kommande mötet. Varje vecka stillar jag mig i Stilla rummet med de begäran om förbön som lämnats in, berättar Aho.
- Bönen är för många ett naturligt och viktigt sätt att uppleva Guds närvaro.
Också Anne Peltomaa upplever att bönen hela tiden följer med. Ibland mera som en suck, än i ord uttalad.  

I år har det gått 50 år sedan sjukhussjälavården inleddes på Mellersta Österbottens centralsjukhus. Samhället har under det halva seklet förändrats avsevärt, så även sjukhuset, som nu är betydligt större.
- Nu behandlas många fler sjukdomar och behandlingstiderna är kortare. 
- Mitt i förändringens tid strävar också sjukhussjälavården till att besvara människornas hjälpbehov med moderna, beprövade metoder. Därför upprätthåller vi vår kompetens och deltar i olika skolningar inom själavård, berättar sjukhusprästerna.
Sjukhussjälavårdens grundtanke är ändå den samma: 
”Ljuset lyser i mörkret! Mörkret har inte övervunnit det.” 
- Sjukhussjälavårdens uppgift är att stöda och uppmuntra dem som är i behov av stöd.

En anhörigs död eller sjukdom kan förbrylla. Ämnet kan upplevas som svårt, och man vet inte hur man ska närma sig den som drabbats av en förlust eller svår sak. 
Sjukhusprästerna uppmuntrar till närvaro. Redan en liten uppmärksamhet kan vara viktig för den sörjande eller sjuka. Visa att du bryr dig, stanna till och fråga: ”Hur mår du?” och var redo att lyssna en stund, eller att vara tysta tillsammans. 
- Den som lyssnar behöver inte vara professionell, det viktigaste är att vara medmänsklig. Tillsammans kan man gråta och förundras över livet, uppmuntrar Aho.
Peltomaa påminner om att man kan fundera hur man själv skulle vilja bli bemött i en likadan situation. 
- ” Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” (Matt 7:12).

Sjukhusprästen behöver också stöd för att orka.
- Även om man tar emot den andras bördor, måste man komma ihåg att släppa taget också. Då hjälper arbetshandledning och terapi. Det är viktigt att sköta den egna psykiska och fysiska hälsan, summerar Peltomaa.
- En bra arbetskamrat, familjen, bönen och fritidsintressen, tillägger Aho som exempel på saker som ger ökat välmående.
- Ibland är det ändå tungt. Det är inte lätt att ständigt vara nära sjukdom och död, men arbetet i sig självt är också tacksamt och hjälper en att orka.
- Man känner sig till freds, då någon mår bättre av samtal, bön eller nattvard: Jag kunde förmedla något gott som den personen behövde just då, glädjer sig Aho.

Ljuset lyser i mörkret
- Sjukhussjälavårdens 50-års jubileumsvecka 

To 14.10 kl. 17.30 Ljuskväll
• Ljuslyktor tänds vid fontänen framför MÖCS huvudentré • Programmet fortsätter inne i aulan under jubileumsveckans tema Ljuset lyser i mörkret; tal, musik; Kajastus, servering.

Sö 17.10 kl. 10 festmässa i Gamlakarleby stadskyrka
• Biskop Bo-Göran Åstrand predikar• Efter mässan kyrkkaffe i församlingscentrets Nedre sal.

Jubileumsveckans evenemang, som är öppna för allmänheten, ordnas med hänsyn till hälsosäkerhet och gällande begränsningar.