Självständighetsdagen 2015

Utforska hur det var!

 

Till flydda tider återgår

Min tanke än så gärna,

Mig vinkar från förflutna år

Så mången vänlig stjärna.

Välan, vem följer nu mitt tåg

Till Näsijärvis dunkla våg?

(Fänrik Ståhls sägner)

 

Fänrik Ståhl var lite välande när det gällde krigshistorier men kanske han fått nog av dem... Men han kommer till annan insikt med åren:

 

Men annat var det nu med mig,

Jag kom med ändrat sinne:

"Jag läst om Finlands sista krig,

Och även jag är finne.

Min håg blev tänd att höra mer,

Kanhända får jag det av er?"

 

Det är inget sammanträffande att det är just Runeberg som myntat begreppet fosterland. Ett fosterland är ett land som är ett hem för var och en som bor där - som fostrar envar. Hur fostrar fosterlandet oss?

Runeberg talar om vårt lands natur - Jämför Jukka Poika - maisema herättää jumalanpelkoa (Älä tyri nyt) - men också om hur han beskriver vårt folk.

Så som Runeberg beskriver oss finländare är den viktigaste egenskapen - förutom modet och hjältedåden - ansvarskänslan som drev den generationen att tjäna sitt fosterland osjälviskt.

- De övergav inte sina kamrater!

En sådan kamrat ser vi också i Sven Dufva. Han är inte världens krutuppfinnare, han förstår inte vad som är vänsterom och högerom, men han känner till vad som är rätt och fel!

 

Runeberg tar avstamp i Finska kriget 1808-09 och i Gustav III krig 1788-90. Men modernare skildringar har vi ju också. Jag mins levande när vi i början på 2000-talet gästades av Åke Lindman, regissören till Framom främsta linjen och Tali-Ihantala...

Framom främsta linjen baserar sig på ett stort material av berättelser av veteraner ur JR61. Varje person i filmatiseringen har sin förebild i en historisk person, någon som var med då det hände.

 

Filmens slutsats är densamma som också många veteraner och historieskrivningen berättar om: Finlands lås höll mot övermakten. Ett uttryck för dethär idag är att vi fritt får fira denhär gudstjänsten tillsammans, fritt får förkunna evangelium. I ett land där vår flagga pryds av korset!

Trots att man alltid skall vara ytterst försiktig med att förkunna att Gud står på den ena eller den andra sidan - Han är alltid på människans sida - så är vi idag tacksamma över den nåd som han såg till oss med!

 

"Har något folk hört Guds röst ur elden?" sade texten.

Om Åke Lindmans film har stark verklighetsanknytning så är det också fallet med evangeliernas berättelser, med de bibliska texterna. Gång på gång har arkeologiska fynd bekräftat sånt man varit frågande inför i Bibelns angivelser.

Men Bibeln är inte bara trovärdig när det gäller det jordiska, Bibeln är trovärdig när det gäller de stora frågorna i livet. Frågor vi alla ställs inför, frågor som inför livets stora utmaningar t.ex. i en krissituation blir aktualiserade: Varifrån kommer jag? Vem är jag? Vart är jag på väg? Vad finns bortom dödens gräns?

Också de senaste tidernas händelser har skakat om oss, fått oss att fundera kring vad som verkligen är viktigt, vad vi vill sattsa våra liv på.

Mitt i allt dethär söker Gud oss, han kallar oss in i gemenskap med sig själv, han kallar oss till att få våra synder förlåtna och ta emot evigt liv genom tron på honom...

Vi får idag hopp av det budskap om att livet har ett evighetsperspektiv, som ges oss i Jesus Kristus. 
I mörkret skiner ljuset så mycket klarare!

 

"Du har själv fått se..."

- Genom århundradena har Gud varit nådig mot vårt land, snart ska vi får fira 100-årig självständighet.

- Gud är trofast också idag.

- Jag var för några veckor sedan på repövning i militären. Jag är militarpastor i reserven och repövningarnar nuförtiden sker i den trupp man är placerad i i en kristid. Det är uppmuntrande att se att också idag är värderingarna hemmet, tron och fosterlandet centrala värderingar i försvarsmakten. Det var roligt att erfara den uttalade vilja som fanns i den truppavdelning som inte blivit tilldelad någon präst att också de skulle få en egen sådan.

 

Vi står idag inför stora utmaningar: flyktingströmmar, terrorism, ekonomiks ressesion...

Finns det någon lösning?

- Vi behöver igen liksom vid krigen omvända oss till osjälviskt tjänande.

- Vi behöver hjälpa där vi kan.

- Vi skall bära vårt land, våra beslutsfattare, politiker och ledare i förbön.

- Vi måste sätta vårt hopp till Jesus Kristus, som ger oss en framtid och ett hopp!

 

"Jag vet väl vilka tankar jag har för dig, friden och inte ofärdenst, till att ge digen framtid och ett hopp!"

På självständighetsdagen 2015 predikade kyrkoherde Per Stenberg både i sockenkyrkans gudstjänst kl 10 och vid Finländska mässan i stadskyrkan över samma text ur 5 Moseboken som du kan läsa nedan.

Om du vill ge feedback på predikan är hans epostadress per.stenberg (a) evl.fi

5 Mos. 4:3235

Utforska hur det var i gamla tider, innan du fanns, alltsedan den dag då Gud skapade människorna på jorden, och fråga från himlavalvets ena ände till den andra om något så stort som detta har skett eller om någon har hört talas om något liknande. Har något folk hört Guds röst ur elden, så som du har gjort, och ändå förblivit vid liv? Eller har någon annan gud ens försökt hämta ett folk ur ett annat folks våld, med prövningar och tecken, under och krig, med stark hand och lyftad arm och med skräckinjagande stordåd, så som Herren, er Gud, gjorde med er i Egypten, inför dina ögon? Du har själv fått se detta för att du skulle förstå att det är Herren som är Gud, det finns ingen annan än han.