Trettondagen

Jesus - världens ljus

På svenska och finska har vi ganska tråkiga namn för denna stora högtidsdag. Vi svenskar räknar endast till  tretton dagar efter jul. På finska talar man om loppiainen, som för tankarna till att julen är slut.

På danska har man ett bättre namn. Man talar om ”de tre konungarnas dag”. Det för oss till de vise männen.

Guld, rökelse och myrra

De vise männens långa resa pga av en stjärna får sin höjdpunkt i huset i Betlehem, där de knäböjer för barnet och ger det sin hyllning. Deras hyllning av Jesus tillsammans med de gåvor de ger - guld, rökelse och myrra - har stor betydelse. De är en epifania, en predikan utan ord, en uppenbarelse.

De  tillber barnet som judarnas utlovade furste. Honom som det står om i 4 Mos 24:17: ”En stjärna träder fram ur Jakob, en spira höjer sig ur Israel.”

Men varför ger dessa hedningar en judisk Messias sin hyllning? De är ju hedningar, de har  sina egna gudar, sin egen religion, duger inte den? Stjärnan som lett dem var Jakobs dvs Israels Messias. Spiran som skall höja sig ur Israel är Messias kungaspira. Sen står det om dem att de glada vände hem tillbaka till sitt land. Vilken glädje kan en judisk Messias ge dessa hedningar?

Gud vill frälsa alla folk

Varför beskriver Matteus denna händelse? Matteus skrev sitt evangelium, menar man, i första hand för judekristna, inte för hedningar. Därför för Matteus Jesu släkttavla tillbaka till judarnas stamfader i Abraham. Varför behövde dessa judekristna få höra om att hedniska vise män hade gett Messias sin hyllning?

Låt oss göra en historisk tillbakablick i den bibliska historien. Bibeln innehåller frälsningshistoria. Den beskriver de händelser som Gud gjort i historien för att frälsa. Den inleds med skapelsen. 1 Mos 3 beskriver syndafallet. Adam och Eva föll i synd. Detta var ödesdigert. Alla vi som härstammar från Adam och Eva har därmed syndens gift i oss. Arvsynden. Den har inte tunnats ut med åren och generationerna. Den fortsätter att förstöra, förslava, binda. Gud vill frälsa alla folk från syndens gift. Den skiljer oss från honom. Den utestänger oss alla från paradiset och Guds närhet. Den ställer alla under Guds dom och vrede. 

Utvald att vara vagga för Frälsaren

Men sen noterar vi en överraskande fortsättning i resten av Gamla Testamentet. Perspektivet smalnar. Det är som om alla folk glöms bort av Gud. Intresset är riktat mot Abraham och hans efterkommande, Israels folk. De är Guds utvalda folk, de vet om det och frestas också därmed att se ner på hedningarna. De är priviligierade.

Men trots detta är de syndare, såsom alla andra, vilket Gamla Testamentet klart visar. Gud har stora problem med detta folks bortvändhet och lust till att tjäna andra gudar. Men han har utvalt detta folk, därför att de skall vara den vagga varifrån Frälsaren skall komma. Messias, Kristus. Löften  om honom ges många gånger i Gamla Testamentet, bla i den profetia som talar om stjärnan och spiran, att han ska födas i Betlehem, att hans födelse ska vara annorlunda, han ska födas genom det för vårt förnuft så anstötliga, jungfrufödelsen. Profetiorna säger att han ska lida och dö men också uppstå.

Om vi tänker på trettondagen, så är stjärnan Israels symbol,  den judiska stjärnan. Den stjärna som fick Hitler att vilja utplåna detta folk. Allt för sent, för Messias hade redan fötts, redan Herodes misslyckades att hindra Messias att födas. Gud förde fram sin Messias.

Men i och med Messias födelse börjar perspektivet vidgas igen. I Jesaja 49:5- finns en märklig profetia om Messias, Herrens tjänare. ”Och nu säger HERREN, han som från moderlivet danade mig till sin tjänare, för att föra Israel tillbaka till honom, så att Israel samlas hos honom – ty jag är ärad i HERRENS ögon, och min Gud är min starkhet – han säger: Det är för lite för dig, då du är min tjänare, att endast upprätta Jakobs stammar och föra tillbaka de bevarade av Israel. Jag skall sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att du skall bli min frälsning intill jordens yttersta gräns.”

VI får alla böja knä för Jesus

Nu förstår du hur betydelsefull de vise männens hyllning av Jesus är.
Den visar för judarna, att frälsningen tillhör alla folk. Alla skall få höra om Jesus. Det var och är en stor sak att föra Israel tillbaka till sin Gud. Ännu idag är det endast en liten del av judarna som erkänner Jesus som Messias. Men de ökar, sen 1970-talet, har fler judar kommit till Jesus, än under 2000 år före det.

Men hedningarna har i stort antal de senaste tvåtusen åren sett Jesus Kristus som alla folks ljus. Alla folk, inklusive judarna, är syndare. Alla är hjälplöst utelämnade utan Jesus. Våra egna religioner, som är människouppfinningar, för oss inte till Gud.

Vi ska ha respekt för andra människors tro och religion, både i missionsuppgiften och här hemma, men vi kan inte låta bli som kristna att säga, att vi likt de vise männen har funnit den store konungen, som för oss till den sanne och Ende, tillbaka till vårt ursprung, barnaskapet. Vi är stolta ibland över de ursprungliga religionerna, men den enda ursprungliga är att tjäna den ende Guden. Honom har alla avvikit från, honom kallas alla tillbaka till genom Jesus Messias.

De vise männen böjde knä för barnet. De gjorde det enda förnuftiga.
Om Jesus sägs det i en urkristen hymn som Paulus citerar: Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern till ära, att Jesus Kristus är HERREN, dvs Messias. Också du och jag får böja knä för Jesus.

 

 

Jan Nygård predikade
på trettondagen den 16.1.2012
i Karleby sockenkyrka.

Bibeltext: Matteus 2:1-13.

Vill du skicka respons till predikanten? Adressen är jan.nygard (at) evl.fi