Trofast förvaltning av Guds gåvor

Trofast förvaltning av Guds gåvor

Den här liknelsen är till sina huvuddelar inte svår att förstå. Kapitel 25 hos Matteus innehåller tre liknelser om Jesu återkomst till domen.
Först har vi liknelsen om de tio jungfrurna, som vi brukar stanna upp inför söndagen före domsöndag.
I slutet av kapitel 25 har vi liknelsen om den yttersta domen, då människorna delas upp i två  grupper, såsom en herde skiljer fåren från getterna. Denna liknelse är evangelietexten på domsöndag.
Mellan dessa två liknelser finns då den liknelse vi har att stanna inför idag.

Kungen som far utomlands syftar på Människosonen, Jesus själv. Han har farit utomlands en lång tid och överlåtit sin förmögenhet åt sina tjänare här på jorden. När han kommer hem igen, är det domens dag, och tjänarna skall redovisa för sin Herre.
Tjänarna är förstås Kristi kyrka, speciellt dess arbetare, men förstås innebär det alla troende. Av oss skall krävas redovisning hur vi förvaltat det som anförtrotts åt oss. Kanske kan vi även utvidga betydelsen av tjänarna till innefatta alla människor. För av alla skall det krävas redovisning.
Tjänarna anförtroddes en summa pengar som stod i förhållande till det som deras herre ansåg den dugliga till att klara av. Gud ger oss nämligen inte ansvar för mer än vi förmår bära och klarar av. Så sägs tex i Jakobs brevet: ”Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi ska få en strängare dom." Lärare här innebär läraren i församlingen, dvs prästen och herden.

Men vad står då talenterna för? Vad har Kristus nu när han är i himlen anförtrott sina tjänare här på jorden, sin kyrka?
Normalt brukar man här hänvisa till våra gåvor, naturliga och övernaturliga, vi brukar tillämpa detta också på det vi äger och har. Men jag skulle vilja börja på en annan tråd. Jag tror att det är lätt att glömma att den största skatt som Jesus överlåtit åt sin kyrka, är evangeliet. Detta evangelium skall förvaltas så att det ger avkastning. Inte grävas ner, inte förvanskas, förändras. Judas brevet säger: "Jag finner det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla överlämnats åt er.”
Tron står här för den apostoliska tron, dess innehåll, eller evangeliet. Nu är inte tid att vara lat, utan att leva ut budskapet i vardagen, sju dagar i veckan, vittna om din Frälsare i ord och gärning.
Paulus säger: "Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre och inte heller för mig, hans fånge, utan bär också du  ditt lidande för evangelium efter den kraft som Gud ger." Så uppmanas Timoteus som väl kan betraktas som en biskop i den tidiga kyrkan. Skäms inte för evangelium, inte heller för Paulus, eftersom han har satt grunden tillsammans med apostlarna för den kristna kyrkan. Till evangeliet hör även dopet och nattvarden.

Trofast förvaltning

Vi inser att vi är förvaltare. Vi har fått ett förtroende av Gud. Han har ansett oss förtroende värd. Det här kan dock trycka ner oss männskor. Vi oroar för oss för så mycket, för vår framtid, för nära och kära, för vår ekonomi. Överlåtelse innebär att vi ger det tillbaka till Gud, och säger: Tag du hand om allt det här. Jag behöver din hjälp.
Rom 12:1ff säger att vi ska frambära våra kroppar som ett levande, heligt offer, som behagar Gud, det ska vara vår andliga gudstjänst. Det är  det samma som överlåtelse.
Vad ska vi överlåta, när vi överlåter oss själva, våra kroppar?
Vår synd. Dem ska vi bekänna!
Våra bekymmer: Dem ska vi kasta på Herren, enligt 1 Petr 5:6-7.
Ägodelarna: Dem förvaltar vi, likaså våra talenter, gåvor. Så att de kommer även andra till del, och även Guds rike till välsignelse.
Människorna runt omkring oss, både de vi älskar och de vi har svårare att älska: Dem tar vi emot från Herren.
Oss själva: Ingen av oss lever för sig själv, ingen av oss för för sig själv, ty vare sig vi lever eller dör, tillhör vi alltså Herren.

För att detta ska fungera väl, är det viktigt att veta att Gud inte är en slavdrivare. Vi är älskade av honom. Han vill oss väl.
Överlåtelsens syfte är att allt vi är och har skall bli så att det föder fram god frukt i våra liv.
"Jag har bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består." (Joh 15:16)

Nu ska vi be en bön:
Jag ger dig mina händer för att göra ditt arbete.
Jag ger dig mina fötter för att vandra på din väg.
Jag ger dig mina ögon för att se på allt som du ser.
Jag ger dig min tunga för att tala som du.
Jag ger dig mina tankar så att du tänker i mig.
Jag ger dig min ande så att du ber i mig.
Framför allt ger jag dig mitt hjärta så att du också i mig
kan älska din Fader och mina medmänniskor genom mig.
Jag ger dig helt och hållet mig själv så att du kan tillväxa i mig
och så att du kan leva, arbeta och be och bo i mig. Amen.

 

Jan Nygård predikade
söndagen den 17 augusti 2014 (10. söndagen efter pingst) både
i Karleby sockenkyrka och Gamlakarleby stadskyrka

Bibeltext: Matteus 25:14-30

Vill du skicka respons till predikanten? Adressen är jan.nygard (at) evl.fi