Till nyhetslistan

Frivilliga tar hand om sin bykyrka

10.9.2020 10.04

Öja - en liten by med stor talkoanda

Text: Lisen Forsgård

Öja bykyrka är viktig för många och en plats man är mån om att bevara. Kyrkan är byggd på talko på 1940-talet på initiativ av Öja kyrkliga ungdomskrets (Öja KU). Redan på 1930-talet aktualiserades bygget, men på grund av kriget framsköts projektet. 

När bygget väl kom igång var hela byn engagerad i byggprojektet. Dels genom att man donerade material eller pengar, dels genom att delta i själva byggandet. Man fick även hjälp utifrån. Spikar och glas till kyrkan fraktades ända från Öjas vänförsamling Ullånger i Sverige och Karleby svenska församling gick i borgen för ett lån.

Trots den starka talkoandan blev kostnaderna för höga för lilla Öja. På 1950-talet övergick kyrkan i Karleby svenska församlings ägo, men Öja bibehöll nyttjande- och bestämmanderätten. När Karleby kyrkliga samfällighet bildades, bytte kyrkan åter ägare.

När anslagen från samfälligheten minskade, och det fanns en risk för att kyrkan skulle bli såld, samlades åter ett talkogäng, denna gång för att rädda sin kyrka.

- År 2015 tog talkogruppen över gårdskarlsarbetet, berättar Mikael Lindqvist, som är en av de aktiva frivilliga. 

- När idén dök upp var det inte svårt att få med frivilliga. På Per Stenbergs initiativ annonserades det ut, att talkofolk behövdes. Dels spreds ordet ryktesvägen, dels tog vi direkt kontakt med personer som vi trodde var intresserade av att hjälpa till. 

- Vi sköter om städningen, tar hand om huset, klipper gräs och ser till att snön skottas om vintern. Vi är ca 25 personer i talkoringen och varje par har huvudansvaret ungefär var tionde vecka, berättar Lindqvist.

Gudstjänster hålls cirka en gång i månaden. Familjeklubben, missionssyföreningen, karagruppen och kvinnornas bibel- och bönegrupp samlas regelbundet i bykyrkan. Även vigslar, dop och minnesstunder hålls då och då.
För att spara på kostnaderna värms byggnaden upp endast vid de tillfällen man har verksamhet där. Däremellan får värmen ligga på minimum.

- Tack vare frivilligarbetet har vi fått ner kostnaderna med mer än hälften, avslöjar Lindqvist.

Förutom den regelbundna skötseln ordnas dessutom två större talkon per år, då man sköter lövkrattning och storstädning. 

- Fasaden borde tvättas och källaren tömmas på bråte, det får vi ta som talkoarbete, säger Lindqvist. 

- För att få in lite pengar för upprätthållandet av kyrkan, ordnas bland annat Musikcafé, vars intäkter oavkortat går till kyrkan, berättar Hanna Levander, en av den yngre generationens aktiva.

Tidigare var scouterna väldigt aktiva och hade sin verksamhet i kyrkan. 

- Det startade en stark vi-anda i byn, berättar Mats Sweins som själv varit scout. 

Nu har den verksamheten legat på is en tid, men vi-andan finns kvar. 

- Vi har dock starka förhoppningar om att få igång scoutverksamheten igen i något skede, säger Sweins.

- Vi kämpar ”ilag” som en by och vi vill ha en låg tröskel för att man skall kunna komma med, inflikar Levander.

Bodil Sjöberg, ordförande i Öja KU, är uppvuxen på andra sidan vägen om kyrkan och bor idag bara ett stenkast bort.

- Det känns bra att ta hand om kyrkan, som jag har starka band till, eftersom jag mer eller mindre vuxit upp i den, förklarar Sjöberg. Men alla, oberoende av aktivitet inom kyrkan, är välkomna med i talkolaget.

Det känns inte ens jobbigt, säger några av de ca 25 talkoarbetare som sköter kyrkan både invändigt och utvändigt.  Fr. v. Hanna Levander, Bodil Sjöberg, Mikael Lindqvist, Tore Boström och Mats Sweins. Bild: Lisen Forsgård