Barnets tro växer i växelverkan

Enligt den kristna människobilden är varje människa omätligt värdefull. Var och en är i Guds ögon vacker, oberoende av vad man gjort eller gör, oberoende av meriter. Varje barn behöver få uppleva att han är en glädje för sina föräldrar och för andra vuxna som barnet har att göra med. Se barnet i ögonen, le och berätta att du tycker om henne eller honom.

Hemmet och den egna familjen är den viktigaste uppväxtmiljön för barnet. De närmaste människorna är viktiga för barnets identitet och skapande av barnets värderingar och attityder. En trygg relation mellan barnet och föräldrarna skapar en grund också för barnets relation till Gud.

För barnet är den omgivande världen och alla saker som kommer emot nya och märkliga erfarenheter. Barnet undersöker, luktar, smakar och känner på, med alla sinnen på helspänn. Att tillsammans med barnet fråga och förundra sig öpnnar dörrar till en värld där det inte alltid finns enkla svar.

Man kan svara på barns frågor också med en motfråga och så ge sig ut på en ny förunderlig resa. Barnens vishet och funderingar gör ofta oss vuxna förvånade. Barn har förmågan att kopla ihop tidigare erfarenheter med nya och lär sig och inser på det sättet nytt. Det konkreta tänkandet är viktigt i dethär utvecklingsskedet och bygger en grund för senare mera abstrakta tankar. Det konkreta hänger också samman med tankarna kring tron.

Barnet har rätt att tro på sitt eget sätt. Tron, värdegrunden och tänkandet utvecklas och växer i växelverkan med andra. Ta i famn, le, var nära, lyssna, diskutera, läs. Läs också Bibelns berättelser och ge barnet upplevelser av att stilla sig och lugna ner sig. Låt barnet bekanta sig med platser där Gud är nära, gå med barnet till kyrkan, ut i naturen, till församlingens sammankomster, till platser som är betydelsefulla för dig och barnet.

Människan är andlig från födseln. För barnet är andligheten förundran, beundran, upptäckande och lek. Barnet lever ut sin andlighet i vardagen, i den trygga och bekanta omgivningen. Såhär kan tron få växa i en trygg växelverkan mellan vuxna och barn. Hindra inte det heliga, låt det få komma fram!

Be för barnet och tillsammans med barnet!

Barnets föräldrar, faddrar, mor- och farföräldrar och andra vuxna i dess omgivning har fått den viktiga uppgiften att be för barnet och tillsammans med barnet.

Aftonbönen är en naturlig startpunkt. Sätt dig bredvid barnet säng och berätta att nu är det dags för aftonbönen. Lär barnet en bön eller en sång som är viktig för dig själv. Sedan kan ni prata och diskutera om det finns saker som ni kunde be för. Berätta för barnet att Gud hör alla böner, också dem som förblir ordlösa suckar.

Bara närvaron av en vuxen lugnar ned barnet. När barnet är litet och kan inte förenas i bönen, be du som vuxen för barnet. Lägg din hand på barnets huvud, smek det och skicka en bön till vår himmelske Fader.

Lär också barnet att det i bönen kan berätta om sina glädjeämnen och sorger för Gud. Att man kan vända sig till honom, inte bara i aftonbönen utan närsomhelst. Bönelivet växer i samma närvaro, förundran och stillhet som tron. Ge barnet tid att växa i tron och låta bönelivet gro.

Jesus är barnens vän!

Barn och ängel går hand i hand längs en väg.