Jordfästning

Jordfästningen är en kyrklig förrättning där de anhöriga visar sin
respekt, omtanke och sorg inför förlusten av en när och kär människa.
I jordfästningen ingår:

• bibelläsning och bön
• tal och välsignande ord samt 
• psalmer och annan musik

Vanligtvis förs ett samtal mellan de anhöriga och prästen före jordfästningen. Vid samtalet diskuterar man den avlidnes livsskeden och personlighet, själva förrättningens gång samt minnesstundens karaktär. I Karleby brukar både prästen och kantorn delta i minnesstunden ifall de anhöriga så önskar.

Psalmer

De anhöriga kan komma överens om psalmerna med prästen. Kantorn ansvarar för musiken under förrättningen, varför det är skäl att diskutera om speciella musikönskemål med honom eller henne.

Vid jordfästningen sjungs psalmer ur psalmboken. Under minnesstunden i församlingens utrymmen kan man också sjunga andra andliga sånger som haft stor betydelse för den avlidne eller de anhöriga.

I psalmboken hittar man många användbara psalmer under rubrikerna; Begravning, Döden och evigheten och Det kristna hoppet.

Sittordning

I kapellet sitter de närmaste anhöriga i mitten på den främsta raden. Övriga närvarande kan sitta på valfri plats. Önskvärt är att man sitter nära varandra.

I kyrkan brukar enligt traditionen den avlidnes närmaste anhöriga och släktingar sitta på höger sida bakifrån sett. Vänner och arbetskamrater
brukar sitta på vänstra sidan.

Formulär för jordfästning

Jordfästningen sker enligt anvisningarna i Kyrkohandboken. Formuläret diskuteras med prästen i samband med planeringen av begravningen. Den förrättande prästen svarar för förrättningens gång och ger klara tecken åt de anhöriga när man skall stiga upp och när man läser högt tillsammans.

Om någon av de anhöriga vill läsa en bibeltext skall man avtala om det med prästen i förväg.

Blommor

I Karleby brukar man lägga ner blommor vid kistan när psalmen efter bönen Herrens välsignelse är slut. Blommorna kan även läggas ner efter inledningsmusiken före den första psalmen.

De anhöriga lägger först ner sina blommor. Enligt en gammal tradition lägger den närmaste anhöriga sin sista hälsning vid kistans huvudände, närmast hjärtat. Efter de närmaste släktingarna följer övriga släktingar, arbetsgivare, olika samfund och till sist vännerna.

De som ska lägga ner blommor vid kistan stiger i tur och ordning fram till kistan, står stilla en stund varefter någon av dem läser hälsningen. Därefter placeras blommorna vid sidan av kistan. Efter en kort tystnad vänder de sig mot de anhöriga, bugar och återvänder till sina platser.

Om en större grupp samsas om samma blomsterhälsning, kan man göra så att några går fram till kistan och de andra står upp på sin plats.

Efter blomsterhälsningarna sjungs en psalm.

Gravläggning

Efter avslutningspsalmen, tar man på sig ytterplaggen, varefter man hämtar sin blomsterbukett- eller krans och förbereder sig för gravläggningen.

Vid kistbegravning behövs det oftast sex bärare. Kistan kan vara överraskande tung, vilket bör beaktas vid valet av bärare. Vanligen består bärarna av de närmaste manliga släktingarna och vännerna, de närmaste vid huvudänden. Det är bra att komma överens om bärarnas platser på förhand. Efter jordfästningen ställer sig bärarna, iklädda ytterplagg, kring kistan.

Under den avslutande musiken bärs kistan, med fotändan först, till följevagnen. Efter en jordfästning i Marie kapell för bärarna följevagnen till graven. Kyrkvaktmästaren går först. Efter honom följer bärarna med kistan och därefter de närmast anhöriga.

Efter en jordfästning i kyrkan flyttas kistan till begravningsplatsen med begravningsbyråns likbil.

Vid gravplatsen instruerar församlingens vaktmästare nedsänkningen av kistan. Enligt gammal kristen sed placeras den avlidne med ansiktet mot öster. Öster uppfattas som uppståndelsens riktning.

När kistan sänks i graven tar de manliga ledsagarna av sig sina mössor. Det gör också bärarna efter att kistan har sänkts ner. Bärarna står därefter kvar en stund.

De anhöriga kan täcka graven delvis eller helt. Om detta avtalas i samtalet före själva begravningen. När graven täcks kan man sjunga psalmer. Om graven inte täcks genast, kan man sätta på ett lock. Personalen täcker i så fall graven följande vardag.

Blommorna läggs ovanpå graven. När de närmaste lagt ner sina, följer de andra. Efter blomsternedläggningen sjunger man en psalm.

Slutligen inbjuder någon de närvarande till minnesstunden.