Ankomst

Advent betyder ankomst och det gamla namnet var Adventus Domini - dvs Herrens ankomst. Men adventstiden handlar om att vänta - vänta på att Jesus skulle komma.

Vi är både bra och dåliga på att vänta. För er barn så börjar ni tidigt vänta på er födelsedag - det går inte många veckor efter födelsedagen så börjar ni redan räkna på hur länge det är till nästa födelsedag.

Samtidigt är vi otroligt dåliga på att vänta - vi ska ha snabbmat, snabbank, snabbkurs, snabbspackel, snabblim etc. - Vi kan inte vänta för fem penni.

Idag säljs allt möjligt på avbetalning - där man tidigare sparade pengar och sedan skaffade nåt så går allt fler in för att köpa på avbetalning och få grejen med det samma.

Väntan har med tiden att göra och tid är ju något väldigt intressant. I grekiskan finns åtminstone tre olika ord för tid:

Aioon - tidsperiod eller evighet
Kronos - har gett oss ord som kronologi, kronometer etc. - handlar om något som händer i en viss ordning och så kan vi t.ex. skriva histora
Kairos - ögonblick, Guds tid

När Jesus kom och började predika så sa han: Tiden är inne och Guds rike är nära, omvänd er och tro evangelium! - då använde han just ordet KAIROS - Guds tid.

När Jesus rider in i Jerusalem så markerar Jesus just detta - nu är Messias tid, Gud har sent sin son till världen som kung. Väntan är över Gud har sent sin Messias.

Nu är Guds rike här - men folket missförstod honom - de tänkte att han skulle bli en kung som fördrev de förhatliga Romarna som hade invaderat landet. De tänkte att han skulle vara en Kung som gick i deras ärenden.

Men Guds rike är nåt annat - det är ett annorlunda rike, det är en annorlunda kung som kommer till oss. Tecknet för detta är att Jesus kommer ridande just på en åsna - inte på stridens djur hästen som officerarna använde utan på en åsna - ett ödmjukt arbetsdjur.

Åsnan representerar för oss både positiva och negativa egenskaper - flit och anspråkslöshet - men också envishet och dumhet. Det där med dumhet lär dock vara nåt som inte motsvarar verkligheten.

När Jesus rider in på åsnan visar han att han är en man av folket - ingen hög och upphöjd konung utan en som hör till folket och delar deras premisser. Jesus visar att Guds rike är annorlunda.

Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade han: Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er. (Luk. 17:20)

Det finns en sång som säger: Du bär ett rike inom dig, med kraft som senapsfrö…

Tänk att du och jag får tillhöra en kung - får bära hans rike inom oss. Det betyder att vi bär Guds rike med oss dit vi går - där vi finns i fotislag, gympagrupp eller simsällskap, på arbetsplatser och i våra hem är vi ambassadörer för Guds rike. Det betyder att vi får föra med oss nåd och förlåtelse till dem vi har runt omkring oss - vi får förmedla Guds kärlek till människor vi möter.

Det är intressant att Jesus rider på ett föl, en ungåsna som ingen ännu har ridit på. Vår bibel talar inte om att det skulle vara nåt problem med ett bångstyrigt djur som inte vill vara med om nåt intåg.

Jesus visar att han är Herre inte bara över alla folk utan också över hela skapelsen. Mitt i all klimatångest och nyheter om nedsmutsning och exploatering så har vi Messias som är Herre över hela skapelsen som håller allt i sin hand.

Det fråntar inte oss ansvaret att smutsa ner så lite som möjligt, men Jesus är den som är herre över hela skapelsen.

Folket tog emot Jesus och hälsade honom som kung. Dethär sker bara några dagar före ropen förändras drastiskt - då har folket visserligen uppviglats men ändå ropar de Korsfäst, Korsfäst - så kort är människornas minnen när det väl gäller. Kungen har blivit brottsling som förtjänar att dö.

Jesus möter under sin vandring motstånd - lika så har den kristna kyrkan genom årtusendena mött motstånd och det märkliga är att kyrkan verkar må som bäst då den möter motstånd.

Jesus själv återkommer gång efter annan till det faktum att det kristna livet inte är någon motorväg - istället talar han om den trånga porten och om att vägen är smal som leder till himlen.

Visst överöser Gud oss med också yttre välsignelser, gåvor vi får att förvalta, men yttre framgång är inte liktydigt med Guds välsignelse. Istället påminns vi gång på gång om att Gud är den som är nära oss också då när vi får möta prövningar, lidande och motstånd.

Igenom vår bibel brottas man med frågan om varför goda människor måste lida, hur det kan hänga ihop att också människor som lever för att göra det rätta får möta lidande. Det enda svar vi får är egentligen att Gud aldrig överger oss. Jesus är den frälsare som steg ned från himlen för att vara med oss i våra liv. Inte för att rädda oss från lidande och prövning utan för att vara oss nära och ge oss kraft för varje dag.

Idag finns det undersökningar om att speciellt de unga tappar tron på framtiden. Och visst är det så att vår värld är mörk på många sätt. November har med sitt regn och sitt mörker gjort det speciellt påtagligt.

Men vi möts ständigt av dåliga nyheter: om miljön, om olika terrordåd, om naturkatastrofer och bränder - om svällt och krig! Visst är det en mörk värld vi lever i. Förutom att advent handlar om Jesus som rider in i Jerusalem så handlar adventstiden också om väntan på Jesu återkomst och de sista tiderna. Vi påminns igen en gång om att Jesus kommer för att ge oss en framtid och ett hopp. I tron på Jesus så får vi vara trygga - i livets olika skeden, inför våra personliga yttersta tider inför döden men också den dag när Jesus kommer tillbaka.

Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet. (Hebr 12:2-3)

Det är denhär kungen vi idag har sjungit vårt Hosianna till! Det är Honom vi hälsar välkommen i våra liv när vi snart bekänner vår gemensamma kristna tro - men innan dess skall vi lyssna på barnkören som sjunger för oss.

Per Stenberg
Kyrkoherde Per Stenbergs 1. advent predikan i Gamlakarleby stadskyrka i den Tv-sända gudstjänsten 1.12.2019.

Dagens evangelium
Luk. 19:28-40

Efter att ha sagt detta gick Jesus framför dem upp mot Jerusalem. När han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han i väg två av lärjungarna och sade: ”Gå till byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. Om någon frågar er varför ni tar den skall ni svara: Herren behöver den.” De båda lärjungarna gav sig i väg och fann allt vara som han hade sagt. När de skulle ta åsnan sade de som ägde den: ”Varför tar ni åsnan?” De svarade: ”Herren behöver den.” Och de ledde den till Jesus och lade sina mantlar på den och hjälpte honom upp. Där han kom ridande bredde folk ut sina mantlar på vägen.
Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: ”Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.” Några fariseer i folkmassan sade då till honom: ”Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta.” Han svarade: ”Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.”