Blivande pensionären Jan Nygård inväntar våren och flyttfåglarna

Text och bild: Per Stenberg

Jag sätter mig ned med Jan Nygård, några dagar efter avskedsfesten i församlingen och känner honom på pulsen.

28år i Karleby svenska - det tyder på att du trivts bra - vad har du trivts bäst med?

- Jag har trivts bra med många saker. Jag är ganska social av mig, och tycker om att vara en folkkyrkopräst och möta många olika slags människor och lära känna många slags människor, säger Jan. Min fru brukar säga att jag lever upp då jag får träffa människor.

Det är nog framförallt gudstjänsterna, förrättningarna och det vanliga arbetet har jag tyckt om.

Vad har varit det minst trevliga?

- Jag har visserligen trivts bra också med att vara på skriftskola, men att vara på ett ställe en hel vecka gör mig lite rastlös, så i den meningen har det varit lite påfrestande även om jag också trivts bra med ungdomarna.

Du har genom åren varit troget engagerad i många föreningar - i Guds rikes arbete - t.ex. Helhet genom Kristus, Oasrörelsen, Martyrkyrkans vänner, Kyrkans Ungdoms lokalkrets, Kyrkhelgens arbetsgrupp etc., varifrån tar du motivationen till ditt engagemang?

Jan lutar sig tillbaka och funderar en liten stund.

- Jag är uppvuxen i norra svenska Österbotten och församlingarna här är starkt präglade av väckelserörelserna. Jag ser inte väckelserörelserna som en främmande fågel i församlingarna. Väckelserörelserna har bäst bevarat det gammalkyrkliga arvet, allt från urkyrkans frimodiga tro till reformationens fasta lära. Trots de olika betoningarna bland väckelserörelserna så har Kyrkans allmänneliga tro bevarats mycket väl bland dessa rörelser. Utan väckelserörelserna blir folkkyrkan en folkets kyrka på fel sätt, där detta arv kastas ut som barnet med badvattnet. Därför har jag velat engagera mig och gärna också velat föra dem samman, som vi delvis också har lyckats med i Kyrkhelgen, svarar Jan glatt.

- Jag har fått mycket genom dem, börjande med Kyrkans Ungdom, Studentmissionen under studietiden i Åbo, till den karismatiska rörelsen och så vidare. Genom arbetet med Kyrkhelgen har jag också närmare fått bekanta mig med den evangeliska rörelsen och laestadianismen. Helhet genom Kristus är ju sen en själavårdsrörelse och själavården är en viktig dimension som vi också behöver ha med oss. Själavården är tyvärr svagt betonat både bland väckelsefolk och i folkkyrkan.

Vad ska du börja göra nu när du går i pension?

- Jag har egentligen inte så mycket planer. Jag inväntar våren och flyttfåglarna. Det blir kanske några små projekt där hemma, när det gäller huset, det ska vi nog ha, ler Jan.

- Jag tänker mig nog att jag också i fortsättningen kan ställa upp i själavård och samtal och också när det gäller t.ex. Kyrkhelgen.

Har du någon hälsning till församlingen nu när du går från att vara anställd till vanlig församlingsbo?

- Jag har varit väldigt tacksam för de 28 åren jag har fått tjäna i den här församlingen. Jag har tyckt om folket och mentaliteten och flyttar nog inte tillbaka till Jakobstad. Ett glädjeämne har varit arbetsgemenskapen som vi haft i medarbetarskaran.

- Den andra hälsningen jag har är: Be för de präster som skall fortsätta och de vägar som söks vidare för församlingspastorskapet och framtiden så att Guds vilja får ske.

Församlingen tackar Jan för de år han troget tjänat i smått och stort och önskar honom välsignade dagar som pensionär. Jans efterträdare Jani Koivusalo börjar sin tjänst den 1.5.