Kotele är tacksam över stöden

Missionstipendiaten och läkaren Lourenco Kotele besöker understödsförsamlingarna i Karleby och Närpes. Han är Finska Missionssällskapets medicine studerande stipendiat.
- Vem skulle jag vara utan det stöd ni gett mig? När jag tänker på vilka förhållanden jag kommit från och hur mitt liv kunde ha sett ut, är jag övertygad om att Gud har lett mig. Han har en plan för mitt liv, säger Kotele. 
- Min stora önskan har varit att personligen få komma och tacka er, ni känns som ”mina föräldrar”. Utan era böner och ert understöd hade jag aldrig kunnat tjäna mitt folk som läkare. Jag hoppas jag inte slutat vara ert ”spädbarn”, utan att ni fortsättningsvis står mig nära med era kramar och era böner. Låt oss fortsätta be för varandra.

När Lourenco Kotele var två dagar gammal dog hans mor och den föräldralösa babyn gavs till moderns yngre syster och hennes man. Kotele växte upp i en avlägsen by och fick gå fyra årskurser i en mycket anspråkslös skola. Hans skolgång hade tagit slut där om inte hans kusin tagit honom med till ett större bostadsområde, där han kunde fortsätta sin skolgång så snart han lärt sig portugisiska. 
När han blev 18 år föreslog kusinen att Kotele skulle börja studera till sjukskötare. Han berättade om saken för sin fosterfar, som då sålde en tjur, för att bekosta Lourenco Koteles sjukskötarstudier i Caluqembe. Där kom han att studera under åren 1988-1991.
Efter sina studier tog han hand om sjuka och kände att arbetet var viktigt, samtidigt som en längtan efter att kunna tjäna sitt folk och sin kyrka som läkare fanns inom honom. Detta hade inte varit möjligt utan det understöd han fick under åren 2005 – 2012 från Karleby svenska församling och Närpes församling. 
  
Lourenco Kotele besöker Karleby svenska församling söndagen den 20 augusti kl. 12 under högmässan i Mikaelsalen, Västra kyrkogatan 17. Under kaffeserveringen efter högmässan berättar han mera om sitt jobb och sin väg till läkare.
Han besöker också Närpes församling den 18 augusti.
Välkomna att träffa Lourenco Kotele och hans hustru Madalena Kotele.

Text: Solveig Jansson
Foto: Tuula Pelkonen