Barnhemsföreningen i Gamla Karleby r.f. hör till stadens äldsta föreningar. Den grundades år 1901 av ett tjugotal kristligt sinnade personer med kyrkoherde K.M. Mellberg i spetsen. Syftet var tydligt: att erbjuda uppfostran och vård åt fattiga och värnlösa svenskspråkiga barn. I stadgarna formulerades uppdraget som att upprätthålla ett barnhem för “uppfostran och vård av fattiga värnlösa barn vars modersmål är svenska.”

Verksamheten fick en snabb start. Redan andra året ökade barnantalet från fem till trettio, och föreningen kunde investera i en egen fastighet. År 1913 uppfördes byggnaden på Folkskolegatan 9, och den har senare kompletterats med en tilläggsdel från 1992.

Under årtiondenas gång har verksamheten förändrats i takt med samhället. Från att ursprungligen ha varit ett barnhem, en verksamhet som fortgick fram till slutet av 1970-talet, utvecklades den till barnträdgårdsverksamhet från mitten av 1960-talet och har i dag formen av modern småbarnspedagogik. I dag drivs daghemmet Trivselvrån fortfarande av samma förening och har 51 barn i åldern 0–5 år samt en personalstyrka på 15 anställda. Totalt finns 54 platser.

Barngruppen är indelad i olika åldersgrupper: de yngsta mellan 0 och 3 år, en grupp med barn i åldern 2–5 år samt en grupp för 3–5-åringar. Under sommaren ordnas dessutom en mindre grupp för förskolebarn som snart ska börja första klass.

Dagarna följer en välbekant rytm där måltider varvas med smågruppsaktiviteter som utevistelse, lek, spel, pyssel, samlingar, sagostunder, vila, gymnastik och drama.

Som privat daghem har verksamheten en självständig roll. Styrelsen bär det övergripande ansvaret medan verksamhetsledaren sköter det praktiska arbetet. Till skillnad från kommunala enheter fattas besluten internt, och daghemmet ansvarar själv för ekonomi, fastighet, marknadsföring och kundkontakter.

- Vår kundservice och vårt rykte är helt avgörande för verksamheten, säger verksamhetsledare Katja Liimatta.

En central del av daghemmets identitet är den kristna värdegrunden. Den beskrivs inte som något spektakulärt, utan som en naturlig del av vardagen.

- Det är en ”vardagskompass” som baserar sig på en kristen livssyn, säger Liimatta. Värderingar som att tacka, be om förlåtelse och visa hänsyn genomsyrar verksamheten. Bibelberättelser och bön förekommer som en del av det pedagogiska arbetet, sida vid sida med annan litteratur och sagor, med en medveten strävan att hjälpa barnen att skilja mellan fantasi och det som uppfattas som verkligt.

Samarbetet med Karleby svenska församling är en levande del av verksamheten. Barnen besöker regelbundet tisdagskyrkan och deltar i traditionella inslag som påsk drama och jultablå. Högtider som påsken behandlas genom pyssel, berättelser, sånger och upplevelser anpassade till barnens nivå. Samtidigt är verksamheten öppen för alla familjer som är positiva till daghemmets värderingar, oavsett egen religiös bakgrund.

För många familjer fyller daghemmet också en viktig funktion när det gäller värdefostran.

- Det var en förälder som uttryckte det såhär: “Det är skönt att veta att ni tar hand om det här med kristen fostran då vi själva inte riktigt vet hur”, berättar Liimatta.

Samarbetet med familjerna bygger på kontinuerlig dialog, samtal och gemensam uppföljning, där relationen till familjerna ses som central.

Intresset för verksamheten är stort. Under de senaste åren har daghemmet satsat på marknadsföring och förnyelse, vilket har bidragit till ett starkt rykte i regionen. Den välskötta fastigheten, det egna köket och den engagerade personalen lyfts fram som särskilda styrkor.

- Tyvärr är efterfrågan större än utbudet, säger Liimatta, och alla sökande kan inte erbjudas plats.

Framtiden präglas av en vilja att fortsätta utvecklas, men också av realistiska begränsningar. Verksamheten har i stort sett nått sin kapacitet.

- För att växa ytterligare borde vi få mera golvyta. Takhöjden har vi, säger Liimatta med ett leende.

Däremot finns en tydlig vision om vad barnen ska bära med sig vidare: empati, omtanke och en känsla av att vara sedda, hörda och värdefulla.

- Vi vill föra vidare ett kulturarv som i dag håller på att försvagas. Det är inte längre självklart att sjunga Härlig är jorden, tala om Jesu födelse eller uppmärksamma påsken i skolan. Därför tar vi ansvar för att bevara traditioner och värderingar som är viktiga för både individen och samhället, understryker Liimatta.

Vid invigningen år 1901 uttryckte kyrkoherde Mellberg orden: “Hitintills har Herren hulpit.” Det är en formulering som fortfarande, 125 år senare, återges med både ödmjukhet och tacksamhet.

Bildtexter, uppifrån:
1. Pyssel, lek och lärande varvas i daghemmets vardag, där smågruppsaktiviteter och tydliga rutiner skapar trygghet för barnen. Från vänster: Noel Wargh, lärare Ingela Silfverberg, Livia Himmelroos och Olivia Siermala (med ryggen mot kameran). 

2. Traditioner spelar en viktig roll. När barnen lämnar daghemmet för förskolan får de en barnbibel som examensgåva, en sed som funnits i årtionden och uppskattas av både barn och föräldrar, berättar verksamhetsledare Katja Liimatta

3. Läsning är viktigt inte minst för barnens språkutveckling. Man är måna om att göra skillnad mellan “saga” och “bibelberättelse”. Från vänster: Livia Himmelroos, Elton Himmelroos, lärare Ingela Silfverberg, Tova Nisula, Noel Wargh och Aslak Vuorenmäki.

Text: Lisen Forsgård
Bilder: Elisa Karhula